omdömen
Då jag skriver den här artikeln är det mars 2020, tiden för begränsningar och avspärrning. Men vi kan ändå gå ut och till naturen, om vi följer rekommendationer.
Under de senaste åren har antalet besökare ökat märkbart i närbelägna naturdestinationer (källan? Finns inte, baserar på mina erfarenheter): man har hittat underbara platser nära sitt hem, områden har renoverats och tjänster utvecklats av huvudmännen (finska Forststyrelsen / föreningar / städer / kommuner). Skyltar glänser, eldplatser är i gott skick. Det finns allt mer tillgängliga leder. Och det är just bra.
Det faktiskt positiva problemet _i dessa tider_ är att underhållna rekreationsområden har blivit lite för populära(!):
1) Forststyrelsen rekommenderar att undvika de populäraste eldplatserna.
2) Suomen Latu har offentliggjort anvisningar för friluftsaktiviteter under coronapandemin (på finska).
O tider, o seder!
Jag måste medge att jag inte känner väl närskogar i mitt bostadsområde. Förstås känner jag de rutter där jag går med min hund varje dag, men ibland skulle jag vilja se något nytt och stimulerande. Jag har vant mig vid att söka omväxling i fritidsområden och nationalparker som har blivit viktiga för mig (samma platser som alla besöker nuförtiden).
Det som är fruktbaraste i det att man inte känner närskogen är att när man tar en ungefärlig riktning och bara styr till en tjock skog kommer man att se nya, stimulerande saker. Och man behöver inte se andra människor eller tänka på sociala eller fysiska säkerhetsavstånd.
Det finns en orsak till att rekreationsområden finns i de platser där de finns och de är väldigt populära: landskap och naturen är ofta unika och vackra där. Närskogar är troligen inte lika underbara. Åtminstone inte i det område där jag bor.
Den positiva sidan är att nu är det våren: den här tiden av året ser närskogen ganska fascinerande ut.
Trotts att de platser som jag har hittat under de här karantänveckorna är inte väldigt stora geografiskt, kan man vandra omkring och utforska dem – det spelar ingen roll om vandringen inte är så lång i kilometer räknat. I en anda av urban exploration kan man hitta tecken på gamla bosättningar, byggnader och föremål, krigstida vallgravar eller andra intressanta saker. Håll ditt sinne öppet. Har du redan kollat geogömmorna i ditt närområde?
Naturentusiasm är en helt annan historia, och jag ska sluta innan jag börjar berätta om allt som jag hittade idag.
I stället ska jag lista några saker som jag anser vara roliga. Nedan ser du också några bilder som jag tagit med min mobil av min måndags afterwork i min närskog.
Eftersom jag kommer att göra många sådana utflykter efter arbetet och under veckosluten inom den närmaste framtiden är jag säker att jag kan berätta mer om dem och ge fler tips om det här ämnet också i framtiden.
VÅRENS TECKEN / CHECKLISTA FÖR DIN NÄSTA UTFLYKT
Kom på nya idéer eller variera de följande om du vill:
[_] Hitta en svamp som du inte ännu känner igen. Lär dig att identifiera den (och du kommer att se dem överallt på din nästa utflykt)
[_] Undersök knoppsituationen. Finns det skillnader mellan växter av samma art som växer i olika platser? (Tips: det finns)
[_] Hur många fåglar ser eller hör du? Om du inte känner igen den art som du observerar, har du ett bra skäl att ta reda på den.
[_] Ser du blommor? Vilka sorter?
Om du går ut och gör intressanta saker och berättar om dem i sociala medier, lägg till hashtaggar #varusteetkunnossa #varustenet och vi ska lyfta fram dem för att andra också kan bli inspirerade av dem. Dela dina idéer om ett aktivt friluftsliv!
Den här skogen såg vacker ut utan sina löv på solnedgången. Snårskogen gömde skogens ursprungliga befolkning, dvs. tre rådjur som vi skulle se i den här bilden om de inte hade gömt sig. Det var också roligt att se fåglarna och lyssna på dem sjunga: vi påträffade kvittrande koltrastar, talgoxar, sparvar, grönsiskor, finkar, större hackspettar och en ensam trana som flög över oss.
Jag påstår inte att jag vet vilken art på den här saken som ser ut som en psykedelisk larv är. Om jag borde gissa skulle jag säga skogsbräken. Varför? Omkring det var någonting som såg ut som det (och hade varit under snön hela vintern) OCH det kan vara en någon typ av ormbunke eftersom det ser så konstigt ut.
Vårsvamparnas färggranna elegans. Det är ganska lätt att urskilja de typiska skålsvamparna, och den vackra svampen i den här bilden kallas för scharlakansskål. Imponerande utseende? Ja. Giftig? Ned, men inte heller ätbar. Eller anser någon att den ser läcker ut? I alla fall är den vacker i sina klara färger i den annars gråbruna naturen.
En skattjaktpatrull. Förr i tiden var det här området havsbotten, men nu är det populärt bland olika hjortdjur. Det är roligt att se deras spår, hundar gläder sig när de hittar deras legor, och alla medlemmar i gruppen håller sina ögon och öron öppna för horn.
Förra gången hittade vi ett horn, den här gången gjorde vi det inte. Det som vi hittade var en rävlya, gick inte för nära.