Svampplockning är en trevlig höstaktivitet. I början av hösten finns det mycket svampar i skogarna, tack vare den fuktiga luften.
Innan man tar svampar med sig till hemmet måste man veta vilken svampart det är fråga om. Det är viktigt att kunna identifiera de svampar som man vill äta. Och det är ännu viktigare att kunna identifiera dem som man absolut inte får äta.
Det är också trevligt att känna igen många slags arter som man ser vid svampplockning eller på vanliga promenader. Min favoritaktivitet i höst är att identifiera och observera olika svampar (svampbingo, om du vill).
För en svamputflykt behöver man en uppdaterad, omfattande och bra svampbok, en kamera, och en svampkniv/borste är också bra om man vill ta en närmare titt på svampar.
Dina kunskaper i svampar blir snabbt bättre om du bara plockar en intressant svamp i skogen, sitter ner och börjar studera den långsamt genom att lukta eller, i vissa fall, smaka (spotta ut provet efter smakning. Inte en bit av giftiga svampar eller svampar som du inte känner till får komma in i matsmältningssystemet. Smaka med urskillning, och bara de svampar som du kan identifiera och vet att de inte är giftiga).
Några saker att tänka på när du lär dig identifiera svampar:
• Allmänt utseende
• Färg
• Doft/lukt
• Vad finns under hatten? Skivor, rör eller taggar?
• Vad är det för färg på de ovannämnda? Är de nära varandra eller finns det utrymme mellan dem? Hur tunna eller tjocka är de? Är de fästa vid foten, hur?
• Avsöndrar svampen mjölksaft?
• Hur ser hatten och foten ut?
• Finns det något slag av beläggning, mönster, ludd eller något annat på svampens yta, hatten eller foten, eller under hatten?
Så snart du lär dig identifiera olika arter kommer du att se dem överallt i skogen. Du kommer också att lära dig snabbt svamparnas typiska växtplatser.
Som namnet antyder avsöndrar violettfotad slemspindling mycket slem. Anledningen till att jag var så intresserad av den var dess vackra violetta fot. I höst har jag lärt mig identifiera också andra spindlingar eftersom det finns så mycket av dem i de finska skogarna. Jag är inte intresserad av att äta dem… Annars är de ganska fascinerande svampar.
En vanlig art men inte alltid lätt att identifiera. Den är en sandsopp men jag ofta förväxlar den med smörsoppen. Båda är ätliga och kan användas för samma rätter, så i själva verket spelar förväxlingen ingen roll. Det är ändå bra och ansvarigt att vara helt säker vilken art man plockar för kvällsmat.
Den här svampen såg rolig ut. Var modig och välj att identifiera någon slumpmässig svamp. Det kan vara krävande, men desto givande. Särskilt eftersom svampar verkar ha väldigt konstiga namn: vem skulle ha gissat vid första anblicken att den här svampen kallas för stubbrostnavling?
Det är ganska lätt att identifiera strävsoppar utifrån deras luddiga fot och kött som mörknar när man skär det. De här sopparna måste genomstekas, annars får man ont i magen (15–20 minuter, perfekt för risotto, pajer, pastasåser och andra rätter som måste stekas lite längre). Jag tycker att de är de bästa sopparna för risotto. Några människor tycker inte om att de blir så mörka när de stekas men jag tänker att det ger vacker kontrast för rätter.
Man kan identifiera olika strävsoppar utifrån de träd vid vilkas fot de växer, förutom andra egenskaper (färg på hatten, ludden och foten).
Det är lätt att identifiera den här vackra svampen som en mussling. Med en närmare titt kan man se att svampens yta, särskilt dess fot, är täckt av sammetslen ludd. Namnet på den här vackra organismen är förstås sammetsfotad pluggskivling.
Varning! I svampskogarna kan man se också andra intressanta organismer, såsom den här modiga lilla typen som var väldigt intresserad av min mobilkamera, dvs. kopparödla.
Ha en trevlig svampbingo!
Utöver en svampbok och en svampkniv är det bra att ha också en kompass och en karta i ryggsäcken, och varför inte också en GPS-apparat. Ifall höstmörkret faller på innan du återvänder hem är det också bra att ta med en varselväst och en lampa.